Angeldevil

Vad besviken man kan bli på personer som man själv säger grattis till när dom fyller år och så får man inte ens ett endaste grattis av dom när man själv fyller även att man nämner samma dag att man fyller år.
Det enda svaret man fick var ett "okej".
Tack så jävla mycket för det, typ.
Riktigt dåligt.

Men det jag ville komma till i det här inlägget var att när hon fyllde år ville hon att jag skulle köpa öl och bjuda henne på så att hon skulle kunna gå ut och festa med mig och fira sin födelsedag. Jag skyllde på att jag inte hade pengar för att slippa bjuda men pengar det hade jag som vanligt.
Det var ju tur i efterhand att jag inte var så snäll som bjöd då hon inte ens kunde kläcka ur sig ett endaste litet enkelt grattis när jag fyllde när jag påpekade det.
Men nu vet jag nån som inte kommer få något grattis av mig nästa gång.
Och det är fler än henne det gäller.

Samtal via en telefon avslutar man ju alltid med ett "Hejdå" men varför avslutar aldrig folk msnkonversationer med ett "hejdå" eller "jag måste gå nu, hörs senare"?

Vad är skillnaden mellan att man skriver på msn och att man pratar i telefon?
Det är så respektlöst av folk att bara helt plötsligt sluta svara då man sitter och skriver via datorn.
Tror ju knappast att folk är så oartiga i telefon så de bara lägger på när dom inte orkar prata mer eller ska iväg och göra nåt annat.

Jag har många på min msn som gör som jag skrev där uppe, och jag blir lika förbannad varje gång om det är något viktigt man vill ha svar på och så får man inget svar på flera timmar eller så får man inget svar alls.

Nu har jag faktiskt inte bara sådana där respektlösa folk på min msn utan även sådana som kan visa respekt.
Dom meddelar om dom ska dra om det så bara är för fem minuter dom ska iväg.
Ett schysst avslut på en msnkonversation helt enkelt.

Oftast så trivs jag inte alls på mitt jobb då det finns folk till allt där. En orättvis chef, tant fjäsk och så en satkärring.
Allt är olika från gång till gång när det gäller chefen. Ibland undrar man om han ens vet vad han säger själv från gång till gång.
Och öron har han inte fått några heller. Man ska lyssna på det han har att säga men säger man något själv så lyssnar han inte det minsta.

Tant fjäsk slickar chefens röv så där lär han ju vara ren för all framtid. Och så är hon ju hans favorit också. Och kan säga och göra vad hon vill utan att han ens blir arg hur mycket fel hon är gör.
Hon är väl den bästa där att jobba ihop med och henne kan man ryka ihop med men så går det i alla fall över efter ett tag, så man kan ha lite skoj emellanåt trots alla tjaffs som kan bli.

När det kommer till satkärringen så är hon sådan som aldrig har sagt eller gjort något så fort man påpekar något hon gjort eller sagt tidigare.
"Det har jag aldrig sagt/gjort" brukar det låta då.
Hon kan verkligen inte erkänna vad hon gör eller säger. Det är ju helt sjukt. Eller så är den gamla haggan så pass senil så hon verkligen inte minns vad hon säger eller gör.
Och det lönar sig verkligen inte att vara snäll mot henne för det har jag försökt med men man har inte igen det. Så snäll mot henne kommer jag absolut inte vara i fortsättningen.
En gång av tio kan hon förvisso vara trevlig, men det är dom gångerna hon vill att man gör något för henne. Och något tack det får man inte.
Jag hatar den där gamla haggan.

Sen finns det ju annat löst folk på det där bygget. Dom träffar man så sällan, vissa är bra av dom, vissa inte.

När det kommer till mig är jag trots allt glad att jag har ett jobb. Även att jag kan vantrivas hur mycket som helst där till och från.
Hade det inte varit för pengarna hade jag inte gått dit.
Fast och andra sidan vem vill gå till jobbet och jobba gratis?
Och vem trivs alltid på sin arbetsplats med arbetskamrater och chefer?
Tror ingen alltid trivs på sitt jobb.
Rätta mig om jag har fel!

Det här kommer vara min första blogg jag skriver utan att någon vet att det är jag. Känns rätt skönt på sätt och vis då jag kan skriva om precis vad jag vill utan att behöva tänka på vad jag skriver om.

Jag kan flumma om jag vill det, kan vara allvarlig om jag vill det.
På de andra bloggarna jag har haft som folk vetat att det är jag som skriver har jag inte vågat skriva så mycket då jag vill ha lite privat för mig själv. 

Men i den här bloggen ska jag alltså försöka vara så öppen som jag bara kan.

Men en vacker dag så kommer det nog bli så att jag kanske avslöjar mig.
Ni där ute lär ju bli nyfikna efter ett tag.

Mer än så här blir det inte idag.

Tre frågor bara innan jag drar, vad är det där pingback för något och hur hittar man andra bloggar om man inte kan deras bloggnamn/bloggadress sen innan?
Hur hittade ni hit då ni inte hade min bloggadress förut heller?