Angeldevil

Igår kom den där satans pallen fram då chefen själv behövde den annars hade den nog varit gömd än idag.
Den där fjäsk hade ju gömt den.

Och chefen tyckte att att jag fick skylla mig själv att dom skrev anteckningar om mig då jag var som en igekott.
Men förvånade mig inte alls att han skulle tycka en sån sak då han själv hjälpte till att bli av med en tidigare anställd och gjorde så att den personen sa upp sig själv då han inte bara kunde säga upp personen i fråga.
Vilken skitchef.

Och jobbet jag sökte ringde jag om igår, fick det tyvärr inte.
Det var ju riktigt synd, hade så gärna velat ha det men det var redan tillsatt folk där.
Jag gör nästan vad som helst för att få ett annat jobb så jag slipper det jag är på nu.
Horar hellre runt känns det som.
Det är nog fan till och med bättre det än att va på ett sånt skitställe som jag är på nu.

Nu blir det att söka vidare igen, men tyvärr inte det lättaste i dagens läge då det skärs ner på folk överallt.
Men en vacker dag ska turen komma till mig, får jag verkligen hoppas.

Jag blir inte klok på den äldsta haggan på jobbet. Idag var hon hur trevlig som helst. Men lär väl ha berott på att hon fick gå hem en halvtimme tidigare också för att hon skulle till tandläkarn som det så fint hette.
Nästa vecka lär den här dagen vara glömd sen kommer hon att va lika sur igen och bete sig mer omoget än en barnunge.
Var så säkra. Jag har så rätt.
Lär uppdatera om intrigerna.
Inte bara för att ni ska få något att läsa, det här är även mitt sätt att bearbeta saker och ting, genom att skriva av mig.

Jag längtar tills på Tisdag. Jag ska ringa om ett jobb då.
Vill så gärna ha det, behöver verkligen pengarna och skulle inte vara dumt alls med ett jobb till om jag nu har sån tur att jag skulle få det.
Lika gärna som att sitta här hemma och inte göra något särskilt alls på min lediga tid så kan jag ju lika gärna jobba. Så ansträngande är det egenligen inte om man tänker efter. Man är nog mest trött för att man är vaken tidigt. Ja, i alla fall så känns det så för min del många gånger.
Jag kan gärna ta att jag är trött som bara den bara jag får ytterligare ett jobb så att jag tjänar massa med pengar så att jag kan göra något roligt för dom när jag väl kommer på vad jag vill göra vill säga.

På Tisdag ska jag i alla fall uppdatera mig i bloggen om hur det gick med det där jobbet, om dom behöver folk där eller inte och om det blir jag i så fall som får jobb där.

Igår när jag kom till det där jobbet lät jag faktiskt bli att hälsa på den där fjäsk.
Varför ska jag hålla på att hälsa när ingen annan gör det?
Jag har hälsat vid tre olika tillfällen och inte fått något svar så nu ger jag helt enkelt fan i det.
Kollade in om den äldre haggan hade skrivit något om mig, kors i taket hade hon inte det, väldigt konstigt då jag gjort precis samma saker dagarna innan och fått massa skit skrivet om mig att jag inte skulle ha gjort både det ena och andra.
Och den här gången hade jag till och med hoppat över en sak bara för att den där pallen är borta då jag inte når.
Hade väntat mig att få se något skrivet om det, men människan kanske tänkte till som omväxling och förstod att det inte hade gått då jag inte når.

Passade på att ringa till ett annat ställe om jobb igår från arbetet.
Håller tummarna för att jag har tur och kan få det.
Visserligen blir det ju lite problem om jag skulle lyckas, men det går säkerligen att lösa på ett eller annat sätt.
Så håll tummarna för mig nu när jag ringer tillbaka på måndag eller tisdag att jag har sån tur så att jag kanske kan komma ifrån stället där jag är på nu eller kanske kunna va kvar för pengarnas skull och ha två olika jobb.
Jag vantrivs ju så med allt utom arbetsuppgifterna på det jobbet jag har nu.
Dom är ju lite roliga i alla fall, men vad spelar det för roll när man mår dåligt av att gå dit på grund av folket?
Trivs man inte med folket så blir ju arbetsplatsen värdelös men trivs man däremot med folket så kan man gå till en värdelös arbetsplats och jobba och trivas för att folket är bra.

En vän ringde och väckte mig i morse hur tidigt som helst enligt mig, klockan nio.
Egentligen inte tidigt i normala folks ögon som börjar jobba klockan sju varje morgon.
Men för mig var det tidigt som har oregelbunda arbetstider och ska jobba tills midnatt i kväll, då är man inte så sugen på att vakna så tidigt.
Men i vilket fall som helst så skulle han snacka med sin arbetskollega på sitt jobb om min situation på jobbet och sen ringa tillbaka sen.
Gulligt av honom att bry sig.
Han ringde sen efter det och berättade att hon hade tyckt det var förjävligt och att jag skulle ta kopior och sånt på det som stod skrivet om mig och att jag skulle gå till facket med det.
Jag personligen är lite skeptisk mot att gå till facket, då jag varit inne och läst hur mycket som helst på nätet om liknade situationer som min, där dom inte fått någon hjälp.
Men skulle ju kanske kunna ringa lite anonymt dit och höra mig för om saker och ting.
Eller vad tycker ni som läser här, förutsatt att ni läst massor av mina tidigare inlägg vill säga och kan bilda er en uppfattning?

Usch, allt det här ältandet tär rätt rejält på mig, magen svider och jag har en oroskänsla från det att jag vaknar tills jag somnar och inte ens i sömnen kommer jag ifrån skiten.
Drömmer om eländet i stället.
Det är inte så det ska va på något sätt.
Allt bara ligger och maler i bakhuvudet på mig vad jag än gör, om jag så umgås med folk så finns det där.
Jag kommer bli tokig på riktigt om den där psykiska mobbningen fortsätter på min arbetsplats.
Det tar grymt mycket psykiskt när folk behandlar en som luft också, det är inte bara genom ord och handlingar man kan må dåligt av.
Jag har tappat motivationen helt och hållet nu, orkar knappt le åt folket som kommer och handlar.
Känns helt meningslöst att anstränga sig när man ändå bara får skit.
Då kan man lika gärna låta bli att anstränga sig.
Fel tänkt egentligen för då ger man dom bara vatten på sin jävla kvarn.
Och det nöjet ska dom inte få, inte en chans.

Nu har jag varit hemma ett tag och fixat med både det ena och andra så nu tänkte jag att jag skulle sätta mig här och uppdatera som jag skrev tidigare idag att jag skulle.
Det var som vanligt idag när jag kom till det där stället, jag lät faktiskt bli att hälsa för att se om den äldsta haggan hälsade och kors i taket så gjorde hon ju det trots att jag inte hälsade först.
Henne fick jag stå ut med i en timme innan hon slutade.
Jag bara stod och väntade på att klockan skulle gå så att jag skulle slippa se henne.
Anledningen till det var att jag skulle kolla upp om hennes bästis, den fjäskande haggan skrivit något nytt.
Det hade hon. En hel drös osant skit igen.
Plus att hon skrivit och berömt en annan som jobbar där, vilket hon aldrig gör annars, vilket fjäsk.
Fast det är jag ju inte ensam om att tycka att hon är, fjäskig alltså.
Sen när det var den fjäskande haggans tur att börja jobba för att avlösa mig så hälsade jag då jag är lite mer vuxen och uppfostrad än vad hon och den andra haggan tydligen är.
Hon gick bara förbi och låtsades som om att jag inte fanns där.
Moget, eller inte.
Så jag bara gick därifrån då jag slutat utan att säga hejdå. Kändes som om det inte var nån vits med att säga det ändå, för jag hade ändå inte fått något svar.
Var grymt glad över att få åka hem, fast jag åkte inte hem, drog till en grymt bra vän i stället.
Blev bjuden på mat då han ändå skulle äta.
Det var gott och längesen jag åt med för den delen.
Får bjuda tillbaka snart igen.
Frågan är bara på vad?

Det är ju inte med glädje jag åker til jobbet idag. Jag är grymt nervös över vad som komma skall.
Hoppas verkligen att det blir lugnt.
Min mage pallar inte med mer skit nu därifrån.
Jobbigt att behöva oroa sig om hur dagen där kommer bli och om vad jag eventuellt kommer att få läsa för skit om mig själv.
Undra om någon kommer hälsa eller om dom bara blänger som dom är duktiga på.
Bara det är psykiskt jobbigt när folk inte ens kan kläcka ur sig ett hej utan bara blänger surt.

Nu måste jag tyvärr göra mig i ordning och åka.
Lär uppdatera sen ikväll någon gång hur det var och om jag var nervös och orolig i onödan.
Håll tummarna för mig att det varit okej.

Ibland när jag snackar med mitt ex kan jag sakna honom hur mycket som helst och önska att han fortfarande var min, även att jag egentligen inte vill ha honom igen.
Kan sakna hans omtänksamhet och att han alltid fanns där och ställde upp.
Han var otroligt lätt att prata med om allt och han lyssnade och förstod.
Jag älskade honom grymt mycket den tiden vi var ihop, men som vanligt funkade det inte i längden.
Sorgligt men sant.

Önskar att jag en vacker dag kommer att hitta någon som har hans underbara personlighet.
Men tyvärr så finns det ju inte många som har den.
Så att alltid jämföra alla med honom är nog korkat.
Ingen slår honom.
Än så länge.

Personen i fråga kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Älskar honom, som vän numera.
Han har ett hjärta av guld och är guld värd.

Imorgon ska jag till det där helvetesstället igen som kallas jobb. Jag är inte alls upplagd då jag sitter här och fryser och har mig.
Kanske är därför jag fryser så gudförbannat för att jag inte vill dit, eller så är det så att min huvudvärk och illamående som jag var hemma för har börjat övergå till feber och annat skit.
Hoppas inte.
Pengarna behöver jag mer än väl till mina fina räkningar som ligger i en fet hög.
Jävla räkningar som snor alla mina pengar varje månad.
Pengarna är ju bara inne en snabbvisit på mitt konto och sen drar dom lika fort.
Om dom ändå kunde stanna, för gott.
Men sån tur ska jag väl inte ha.
Får hoppas att jag har tur att vinna några miljoner någon gång.
Då blir jag lycklig.
Pengar gör visst människor lyckliga.
Mig skulle dom göra lyckligare än lyckligast.
Tänk så skönt det skulle vara att vara ekonomiskt oberoende, kunna göra precis vad som när som utan att behöva vända på vartenda öre.
Vilken lycka det vore.
Och då skulle jag slippa det där jobbet jag är på nu och framför allt så skulle jag slippa se haggorna något mer.
Jag skulle säga upp mig innan chefen hann att blinka.
Vilken önskedröm.
Låt denna önskan bli sann.

Inte ens när jag är hemma och sjuk från jobbet så kan jag låta bli att älta skiten som dom håller på med där borta.
Det är ju helt sinnessjukt att jag inte kan släppa skiten och få det ur hjärnan.
Det ska bli intressant att se om den där haggan har plockat fram pallen igen eller om den fortfarande ligger i källaren.
Troligtvis så ligger den väl kvar där.
Tur att jag är sjuk nu då, tänker då fan inte jobba utan den, behöva stå på tå varje gång nån ska ha något som är mycket högre upp än vad jag når.
Funderar på att ta stegen och ställa vid korvgrillen nästa gång jag jobbar och så ska den få stå kvar där tills morgonen efter så dom jävlarna ser att det inte spelade nån roll att dom gömde undan pallen.
Och därför tar och ställer tillbaka pallen åt mig för att slippa plocka bort en stor stege i fortsättningen.
Vem vet, det kanske hjälper.
Hoppas.

Nästan så att det på sätt och vis är skönt att vara hemma från jobbet och vara sjuk. Inte för att jag är personen som gillar att vara hemma då men som det är just nu så älskar jag det, då jag slipper dom där jävlarna.
Nackdelen är att jag får sämre ekonomi.
Men nu är det verkligen värt det för att slippa gå där och få massa blängande blickar på mig och må dåligt.

Jag vill inte dit nästa vecka heller som jag känner nu. Men är väl bara att ta tjuren vid hornen och pallra sig dit.
Hoppas jag kommer att få något annat jobb snart, så skönt det vore.
Men tyvärr är det ju inte lätt att få jobb i dagens läge då folk blir uppsagda hit och dit och dom tar bort massa skift och grejer.
Men gäller väl bara att söka ändå så kanske turen finns med mig efter mycket om och men.
Håller tummarna för mig själv.

Hur många förutom jag är det som förställer rösten då de ringer och ska sjukanmäla sig till arbete eller skola eller vad sjutton som?
Så fort jag ska ringa och sjukanmäla mig så förställer jag rösten så att jag ska låta sjuk när jag är sjuk, vill ju inte bli misstrodd. För låter jag som jag brukar göra när jag är frisk så känns det nästan som om att dom som jag ringer till tror att jag ljuger.
Det vill jag ju inte.
Rätt sjukt egentligen att göra så för man är ju inte hemma från jobb i onödan och förlorar pengar på det så vida man inte är sjuk eller mår dåligt psykiskt.
Känner ni igen det där eller är det bara jag som förställer min röst för att låta trovärdig?

Jag var hemma från jobbet igår, jag hade ont i huvudet ringde jag och informerade om, måste bero på att jag tänker för mycket men det går inte att låta bli när tankarna bara maler i huvudet på mig.
Jag var duktigt förbannad dagen innan på jobbet kan jag ju säga, pallen var borttagen så det försvårade ju mina arbetsuppgifter enormt mycket.
Tack så jävla mycket era jävla idioter, det kommer igen tio gånger om. Ni vet inte vem ni jävlas med.
Sen fick jag se vad den rövslickande haggan hade noterat i ett anteckingsblock om mig, vore ju roligt om det stämde det fittjävlen skrev.
Men dom samlar väl på sig en massa osant skit nu så att dom kan gå till chefen och gnälla så att han säger upp mig och då har jag väl inte så mycket att säga till om, som vanligt, då han lyssnar blint på den där.
Usch, jag mår verkligen inte bra av det där stället.
Det svider och har sig i magen på mig och tårarna bara rinner av bara tanken på att gå dit.
Det är helt hemskt.
Kan man få bli sjukskriven över att man mår psykiskt dåligt över att gå till sitt arbete där man blir mobbad och utfryst av äldre människor än sig själv?
Någon som vet så blir jag tacksam.
Jag vet knappt ut eller in längre, jag står inte ut en minut till.

Varken den ena haggan eller den fjäskande haggan hälsade tillbaka då jag kom igår och sa "hej".
Den ena hade kund och den andra satt på stolen med näsan i vädret och blängde lite i ögonvrån.
Så jag sa bara "hepp" och gick vidare sen.
När jag skulle hämta en nyckel så hälsade den äldsta haggans unge i alla fall då hon hade kommit dit.
Helt löjligt av dom att inte ens kunna hälsa.
Omoget och dom båda är äldre än mig och har barn båda två.

Sen när jag skulle ha den där pallen så satt det ytterligare en lapp uppepå den som redan var ditsatt dagen innan.
Och så en drös med text i den där kalendern.
Kunde inte låta bli så jag fotograferade skiten med kameran i min telefon bara för att det var så grymt löjligt gjort.

Allt handlar om att jag inte plockat bort en stol efter mig, men vad fan är det att härja om då jag gör allt annat perfekt? Jag klagar liksom inte att dom andra ställer sina muggar och vattenflaskor överallt och inte tar bort dom innan dom går hem.
Det ser verkligen inte trevligt ut när använda muggar står på kundernas bord om någon vill fika.
Det har retat upp mig till max att folk inte plockar bort deras använda saker efter sig.
Det ser ju lite trevligare ut för kunder att komma till ett tomt bord än ett med gamla muggar eller flaskor på.

I vilket fall som helst så lät jag palljävlen stå kvar på samma plats med flit.
Det är ingen jävel som ska komma och beodra mig utan att va lite hyffsade i sitt sätt.
Hade någon skrivit "Kan du vara vänlig att ta bort pallen efter dig?" Ja, då hade jag kunnat men inte när det står, "Ta bort pallen efter dej" med stora bokstäver och hot i boken.
Och hade folk kunnat hälsa tillbaka och varit så pass artiga så hade jag också kunnat ta bort den.
Kan inte dom behandla mig med den respekt som jag förtjänar så är jag inte svår med att provocera tillbaka, genom att låta pallen stå kvar.

Märks så jävla väl att dom där två haggorna har gaddat ihop sig mot mig. Särskilt väl märks det när dom är tillsammans. Ger mig fan på att den fjäskande haggan kan hälsa tillbaka imorgon då jag kommer och hälsar.
Men då är ju inte den äldsta haggan där så då går det väl bra.
Vuxendagisfasoner!

Jag förstår verkligen inte hur folk kan lägga ut massa olika bilder på sina fula ungar på olika sidor. Det är ju inte rätt mot ungen anser jag, den har väl knappast bett om att få hamna på massa bilder på internet.
Har sett många exempel där folk lägger ut bilder på sina barn och andra anhöriga och vänner men inte en endaste bild på sig själv, det är dåligt.
Kan man inte lägga ut bilder på sig själv så ska man inte lägga ut på andra heller anser jag.
Skulle ni själva ha uppskattat om era föräldrar hade slängt ut massa fula bilder på er som barn?
Jag är grymt glad över att mina föräldrar inte slängde ut bilder på mig på nätet när jag var barn.
Och om jag själv nån gång får barn, då ska inte en endaste bild bli utlagd på dom av mig och inte av någon annan heller hoppas jag.
Det är respektlöst på något sätt.
Jag skulle bli gymt sur om jag hittade bilder nu på mig på internet som inte var utlagda av mig.
Jag vill själv välja om jag ska lägga ut bilder och vilka.

Jag och en killkompis satt och snacka om ungar och jag sa att jag inte var sugen på att skaffa barn och så rabblade jag upp typ hundra olika orsaker.
Sen efter det snacka vi om annat  ett tag tills jag kläcker ur mig,
"Jag är sugen på att få något i magen".
Min kompis svarar mig  i stil med, "du ville ju inte ha någon unge sa du ju förut".
Jag bara, "nä men mat".

Ja, det var väl dagens roliga som hänt.
Eller jag tyckte det var kul, men så är jag ju lättroad också.

Jag har kommit på att jag skriver nog bäst när jag är nerstämd, när allt är på topp så finns det ju inget jag behöver bearbeta genom att skriva av mig.
Inte så undra på att det är massa dystra bloggar här inne hos mig om saker och ting som händer och sker.

Ska nog försöka att ändra på det så det blir lite blandat. Kan ju inte vara speciellt roligt för er som läser att enbart läsa om allt elände som jag råkar ut för.
Men och andra sidan så är det ju upp till er om ni vill fortsätta läsa klart hela inlägget eller om ni vill sluta efter bara några meningar.
Jag tvingar ju ingen att läsa.

Kollade förresten på det där programmet, "I sanningens ögonblick"  igår, grymt roligt var det, och man riktigt såg hur han farsan till den där tjejen tyckte det var pinsamt.
Han led nog mer än henne skulle jag allt kunna tro för hon verkade ju inte skämmas över något.
Det programmet lär jag fortsätta att följa, och för er som inte har sett det, kolla på ett avsnitt så får ni se hur skoj det faktiskt är.
Själv skulle jag inte kunna vara med i ett sånt program, jag är för privat av mig för att ställa upp på nåt sånt. Så inga pengar i världen skulle få mig att vara med.

Vill inte till jobbet idag, jag sitter här och är typ gråtfärdig över att behöva gå dit.
Vad man än gör eller säger så vänder dom på det så att det blir mitt fel i slutändan ändå.
Och givetvis så får dom den puckade chefen på sin sida också då dom slickar hans äckliga röv så dant.

Jag kommer inte bli så långvarig på det där stället har jag en känsla av.
Dom där två haggorna gör ju allt för att sätta dit mig för saker och ting lite fint, fröken fjäsk är extremt duktig på att skvallra till puckochefen för minsta lilla så jag får skit.

Hoppas verkligen att jag hittar nåt annat jobb, jag är verkligen inte känslig för vad det är, bara jag reder ut det.
Och om det så innebär att jag kommer att få flytta så skiter jag snart i det med,
kanske i så fall kommer till ett ställe där jag blir behandlad med respekt
och inte får skit för precis allt.

Jag orkar snart inte mer.
Ångest!

Jag känner mig rätt kluven i det här med att hitta någon.
På sätt och vis vill jag ha någon som finns där och på sätt och vis inte. Jag trivs så otroligt bra för mig själv men ändå så finns det något inom mig som säger att det skulle vara gutt att ha någon i mitt liv som bryr sig om och älskar mig för den jag är trots mina fel och brister.

Men i och med att jag har så svårt att lita på folk så lär det väl dröja innan jag hittar någon som jag verkligen fastnar för.
Och kommer personen stå ut med mig innan han verkligen fått mig att lita på honom.
Fast om personen i fråga verkligen har känslor för mig så gör han det genom att visa att jag är den enda för honom.
Inte genom att köpa saker till mig för jag gillar inte att bli köpt.
Jag vill ha kärlek visad genom ord och handlingar.

Visst det är väl gulligt om man får rosor nån gång och sånt där men det är inte det som är viktigast i ett förhållande enligt mig, som föredrar gulliga ord och handlingar.
Man har ju sett exempel på tjejer som klagar på och till sina killar att dom aldrig får nåt.
Men varför är det bara killen som ska köpa till tjejen?
Tjejen kan väl göra killen glad genom att köpa eller göra något för honom som omväxling tycker jag i alla fall.

Vågar knappt hoppas på att hitta någon längre, man blir ju ändå bara sviken i slutändan när man väl börjat lita på personen.
Och varje gång blir man lika besviken, ledsen och arg. Men man borde ju ha vant sig.

Har tänkt på nåt många gånger och det är varför killar aldrig bara kan ligga och gosa efter att man haft sex med dom första gången.
Varför kan dom inte nöja sig med att bara gosa ibland utan att man ska behöva gå hela vägen jämt?
Och säger man att man inte är sugen på sex då blir det inget gos heller.
Duger vi tjejer bara att gosa med  när vi är villiga att gå hela vägen med er?

Har inte haft nån pojkvän som bara har nöjt sig med att gosa efter att man haft sex första gången med dom.
Är det bara jag som har haft otur med killar så sett eller är verkligen alla killar sådär?

Ibland är man inte alls upplagd för sex utan bara själva närheten ändå utan att man ska känna tvång att ha sex.
Men tyvärr så är man ju så otroligt dum i huvudet så att man har sex med dom mot sin vilja för att vara snäll och ställa upp.
Det har ju hänt ett antal gånger att man gjort bara för att man känner sig tvingad till det.
Visst ingen tvingar ju än men det är inte kul med en surande pojkvän heller.

Jag hoppas verkligen att jag nån dag har tur och kan hitta en pojkvän som accepterar ett nej ibland men ändå kan ligga kvar och bara mysa utan att få nåt, i stället för at sura och dra.

Och så hoppas jag att jag kan få turen att hitta en pojkvän som kan ta i mig utan att få sex. Har nämligen varit ute för sånna killar att dom bara kunnat ta i mig då dom velat ha sex. Men annars inte kunnat ge nån kram eller nåt.
Vilket får mig till att absolut inte vilja ha sex.
Jag vill känna mig omtyckt genom både handling och ord om jag ska kunna ha sex med nån jag har förhållande med.

Är det bara ett kk jag har sex med då spelar det ju ingen roll om jag känner mig omtyckt eller ej, då är det ju bara sex och inga känslor inblandade.